Om det ginge

Lyssnade på Cecilia Hagens sommarprogram och uppskattade de språkliga inslagen, dels att konjunktiv nämndes och dels att hon pratade om hur irriterande det är att göra fel på var och vart. Jag ska också börja svara "härt" eller "därt" när folk frågar typ "vart är du?"eller "vart bor du?" Osså jobbar jag ju för att "funnes" ska få en naturlig plats i vardagsspråket. 

Föredömligt

Kollar på den statliga televisionens serie "I skuggan av El Chapo". Är mest imponerad av svt-snubbens spanska. Han formulerar sig med god precision, varierat, nyanserat, tydligt och välstrukturerat. I interaktion i olika sammanhang, även formella och komplexa, uttrycker sig han sig tydligt, ledigt och med effektiv anpassning till syfte, mottagare och situation. Dessutom använder han strategier som underlättar och förbättrar interaktionen och för den framåt på ett konstruktivt sätt. 

 ... Och inte genom tolk på knagglig engelska.

Besvikelsen

 Jag anmälde mig till en av-utbildning på jobb, pga hade bara hört det i tal. 

Det visade sig handla om audiovisuella verktyg. Inte hur en lyckad after work går till. 

Om [r] och [ʀ]

Tant har ju som sagt upptäckt poddar, för att ha något nytt att störa sig på. Det senaste? Dialektnormbrytande beteende. Som exempelvis när skåningar prata med rullande r [r] istället för skorrande sådana [ʀ] , vilka ju annars tillhör dialekten. Tungspets-r ihop med skånska diftonger och skånsk satsmelodi hör liksom inte ihop i min värld. ... och jag förstår inte riktigt varför. Är det ett skämt? 

Tänk om talare av norrländska mål helt plötsligt skulle börja slänga in skorrande r när de pratar?

[inandnings-jo] jo[ʀ]åsåatte...

Om kreativitet och Translate

Okej, jag kanske inte borde bli arg när ungarna är kreativa nog att leta upp så kallade runda ord på spanska. Jag borde istället vara nöjd över att de har fattat att ñ uttalas nj och att två l uttalas som j.
Nästa steg är ju att de börjar reflektera över varför det ena är maskulint och det andra feminint när det logiskt sett kanske borde vara tvärtom.

Om el eller la, un eller una

Stackars barn... Jag utsatte mina yngsta förmågor för en övning med bestämda och obestämda artiklar i singular och i plural på spanska idag, eftersom vi har börjat med detta lite smått. Jag har förklarat den grundläggande regeln, att de flesta ord som slutar på -o är maskulina och således får artikeln un u bestämd form och el i bestämd form, samt att de flesta ord som slutar på -a är feminina och således får artikeln una i obestämd form och la i obestämd form.
Det var bara det att i övningen som de utsattes för fanns alla möjliga undantag med. Det kändes som att jag var ett äldre syskon som hade hittat på en sport och uppfann regler alltefter eget tycke och smak under spelets gång, ifall det skulle råka gå lite för bra för syskonet. Typ såhär:

Artikelspelet: El framför ord som slutar på o. La framför ord som slutar på a.

*Ah just det, jag glömde säga. Om orden slutar på -ma är de oftast maskulina.
** Fast det heter la broma.
*** Oh, och en sak till. Det heter la moto, la foto, la radio och la mano.
**** Mm, och så säger man el turista, el artista och el taxista.
***** Ah, och la modelo.

Ciao, prego

Mitt lilla sidoprojekt är att lära mig italienska. Jag började på självaste nyårsafton och på den vägen är det, 40 days and counting. Sedan fick jag reda på av appen som jag använder för ändamålet att det här med att lära sig ett språk är ett av de vanligaste nyårslöftena. För mig var det mest ett infall, och nu är det svårt att sluta.

Det går helt okej hittills, dock var språket inte lika likt spanska som jag trodde. Jag ska nog ge mina italienska kollegor från Erasmustiden i Sevilla lite mer credit.

Och jag ser stora möjligheter i att Luis Miguel sjunger på italienska också.
Vem det är? Äh, en mexikansk smörsångare som har lärt mig spanska. Han är anledningen till att ord som terciopelo och regazo finns i mitt vokabulär.

Zzzz

Ibland blir tant Jenny så trött. Som när det blir för många floskler på samma gång.

"Jag tänker att vi måste tänka klokt kring det här". 

Afirmativo

Jag har kommit på ett nytt mått på hörförståelsefärdigheter i spanska. Jag tänker mig en skala mellan 1 till 10, där 1 är att man förstår det mest väsentliga av innehållet i den första hörövningen i årskurs sex och 10 är att man förstår såväl helhet som detaljer, samt även underförstådd betydelse i en debatt i den argentinska kongressen. 

Achtung

Alltså, det är ju inte helt lätt, men nu är jag till 63% flytande i det språket i alla fall. "Du behöver inte låta så arg", sa tant Johanna när jag på uppmaning pratade in saker i appen. "Men det är ju tyska", sa jag då. Säger ju sig självt. 

Om att vara en talare av ett litet språk i världen

Häromdagen läste jag Hufvudstadsbladet för att vidga mina vyer och sa "Vad häftigt; jag läser en tidning på mitt språk, men den är från ett annat land". Grannlandet, hur exotiskt som helst, liksom.
Då sa han "Aha. Så har jag känt när jag har läst nyheter från Uruguay. Och Ecuador. Och Colombia. Och Mexiko. Och Chile..."

Ännu fler spår

Jäpp, det måste vara någon från ett land omkring Rio de la Plata. Normala spansktalande skriver inte "sos" istället för "eres" och normala spansktalande betonar inte sista stavelsen på verb i andra person singular. Det är ju bara konstigt. 

I say piña, you say ananá

Idag har jag ätit massor av frukt. Jag har förresten börjat umgås med någon som har kastat om hela min världsbild, eller i alla fall gjort mig förvirrad när det kommer till namn på frukter och grönsaker på spanska. 

Spännande fenomen

Tidigare har jag sett att folk använder akut accent istället för apostrof när de ska författa saker på utrikiska, som typ "*let´s not and say we did" eller för att felaktigt uttrycka genitiv på svenska som i "*Anna´s fotvård"
Nu har jag märkt att det funkar på andra hållet också. Man kan använda sig av apostrof istället för akut accent också, och skriva exempelvis *entre' och *atelje'. Spännande med okonventionellt bruk av skrivtecken.

?

Det där nya pronomenet i en rapport från en statlig myndighet! Vet inte hur reagera. Ska man ta deras verksamhet på allvar?

Barn och gamla människor...

Idag har jag haft det stora nöjet att översätta en manual för en elektrisk apparat från spanska till svenska. Det har varit intressant och jag har fått en del saker att fundera över. Som vad jag ska göra med nedanstående mening. Något sådant... för att låna ett anglosaxiskt uttryck, flyger inte riktigt här.
"Los niños y personas mayores con escasos conocimientos sobre aparatos electricos deben tener una mayor precaucion", alltså ungefär "Barn och äldre personer med begränsade kunskaper om elektriska apparater bör iaktta större försiktighet". 

Herrejistanes, vad ska man göra med sådan information? Det är ungefär i samma liga som citatet ur den gamla boken om bilkörning från 20-talet som blev så kallat viralt på diverse sociala medier för ett tag sedan.

" Vid en gatukorsning gör man alltid klokt i att trampa ur, i all synnerhet om man där ändrar färdriktning. Högra foten bör också hållas klar, att vilket ögonblick som helst trycka ned fotbromsen.
De, som vålla bilisten de största bekymren, äro dock lekande barn och nervösa fruntimmer. De förra äro under lek både blinda och döva. Att signalera åt dem hjälper i regel ej, och ofta komma de framrusande så nära vagnen, att signalen icke blir av någon betydelse. Där man kan vänta sig lekande barn, såsom vid skolor, lekplaner etcetera, bör man endast köra fram med yttersta varsamhet, ty man kan sällan hjälpa sig med annan manöver än att stoppa vagnen.
Damer äro ofta lika svåra som barnen, ty vid en hornsignal tappa de ej sällan helt koncepterna. Att de, efter att ha passerat tre fjärdedelar av gatan, utan vidare vända för att nå den gångbana de nyss lämnat, är intet sällsynt. Ja, två, tre gånger kunna de springa fram och tillbaka framför bilen. Stanna och låt dem komma upp på gångbanan!
Handla i övrigt som vid möte med spårvagnar:"

Om ord

Så det sägs att spanska ungdomar bara använder 240 ord av de 94 000 som finns i ordboken. Därför försöker en lärare öka kidsens ordförråd med 18 % med hjälp av den här raptexten. Jag är säker på att om man bara justerar siffrorna en aning (vårt språk är exempelvis inte lika rikt på ord), så går det nog att applicera på ungdomar i det här landet också. Om jag hade haft någon som helst känsla för rytm så hade jag gjort något liknande projekt där jag introducerade bortglömda ord som... typ vedermöda, shanghaja och stävja.
Hm, fast när det kommer till att utöka ens ordförråd så kanske jag borde börja med mig själv. Jag kan knappt uttrycka mig enkelt, tydligt och relativt sammanhängande och borde verkligen hitta mer utvecklande ord än "spännande" och "intressant" för att beskriva mina upplevelser under en dag.

Gnäll

Halmstads kommun.
Inte Halmstad Kommun.
Hur svårt kan det vara?

Om lay-trahs eller book-stay-vurr

Så jag hänger på Pinterest, vilket är jättenyttigt för min professionella utveckling. Jag har fått massor av spännande tips om hur jag kan inreda ett klassrum, planera vinnande lektioner och hålla ungarna intresserade. Och ett av de bästa tipsen jag har läst om jag suddar ut whiteboarden med vertikala rörelser istället för horisontella så kommer jag inte behöva vicka på höfterna lika mycket och därmed inte bjuda in till skratt. Win. Det tipset är nästan värt lika mycket som när jag lärde mig att äggen blir lättare att avnjuta om man skalar dem först.
Men ja, det kommer oftast användbara tips på mitt flöde. Hm, fast idag hade någon av personerna jag följer lagt upp en guide till hur man uttalar det spanska alfabetet på "amerikanska". Det är ungefär som om en amerikansk Mike "Svenska för nybörjare" Higgins levde och verkade i typ Guatemala.
Ahchay oh elay ee-grey-ga effay oo thay kay! 
Engelska med spansk accent är charmigt. Spanska med engelsk accent är inte det. Att höra på amerikaner prata om "may-hicko" och "taw-coes" är ungefär samma som att lyssna på när någon klipper sina tånaglar. Hota oh day ay eray...

Bara en tanke

De senaste dagarna har jag lyssnat på radion på väg till en skola som ligger i ett av kommunens ytterområden. Och på vägen dit har jag haft tid att fundera över saker folk säger.
Jag har insett att man tänker mycket nuförtiden. Otroligt mycket. Man tänker i var och varannan mening.

"Jag tänker att..."

 "... tänker jag",

 "men samtidigt tänker jag..."