... och sen tog jag på mig klänning och obekväma skor och gick till hotellet. Vi och stackars brudgummen framme vid (äh, vad är motsvarigheten till altaret i en borgerlig ceremoni? ) bordet fick vänta länge och väl innan Eimear i sitt entourage av sex stycken brudtärnor behagade visa sig. Först kom hennes laydeez i smaragdgröna klänningar (vi var ju på Irland ändå) in i sällskap av Johns lika många marskalkar, och sen till slut kom the woman of the hour. Hon klädde i vitt, dagen till ära och hade fixat till håret.
Själva ceremonin tog mindre än tjugo minuter. Inget slöseri med tid, direkt till I promise to honorrr you and suporrrrt you osv. (vi var ju på Irland ändå. )
Efter vigseln var det mottagning i form av sangria och... kakor. innan maten serverades i festsalen. Trerätters. Soppa till förrätt, val mellan chicken eller beef till huvudrätt och ett urval av miniatyrrätter till dessert.
Vid tio ungefär kom bandet, som Eimear och John hade scoutat på Matt the Millers för några år sen och frågat om de ville spela på ett bröllop. Det ville de. Och det gjorde de bra.
När bandet After Dark (inte alls som sin namne från det här landet) var färdigspelade kom det en DJ och tog över underhållningen på dansgolvet, som pågick till småtimmarna. Det går ett rykte om att brudens föräldrar var sist upp till sitt rum.
Brudgum väntades vid äh.. altaret?
Där kommer hon ju!
Såja. Signed, sealed, delivered.
P kavlar upp ärmarna och gör sig redo för ätandet.
Paparazzi
Could I have this dance? Båda sa ja.
Irländska After Dark.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar