flamenco

och jag har ju glömt att berätta om kvällen då flamencon började tycka om mig. sorry, internt skämt, som kräver en förklaring. dianas och eimears spanska flatmate miguel har på grund av annorlunda verbkonstruktioner i spanskan lite svårigheter med engelskan ibland. "you will like it" blir "it will like you", till exempel.
aaaaanyways, så efter maten en kväll i förra veckan så traskade jag och diana över till andra sidan floden wadalkiví, och till stadsdelen triana där flamencon en gång föddes. vi gick till casa anselma, som kändes lite mer genuint än exempelvis la carbonería dit alla turister går, även om det här stället verkade vara på väg att bli exploaterat det också. jämte oss satt till exempel några damer från österrike, för vilka jag visade mitt nyligen inlärda, österrikiska uttal av "arschloch".
inget inträde, men dyr öl (tre euro) fast jag antar att musikerna får sin del av den summan också. medan vi stod vid baren för att beställa kom en dam med leopardmönstrad topp in i lokalen och diana berättade för mig att det var anselma herself. först trodde vi inte att hon skulle bidra till sångakten, men sen satte hon sig ner bland de andra sångarna och joinade dem. enligt diana så var hennes röst mycket starkare förra gången hon var där (anselma skyllde på allergi), men jag tyckte det lät helt okej ändå. min favoritsång var helt klart flamencoversionen av can't take my eyes off you. trodde inte ens det var möjligt...
och innan vi gick hem fick vi se damen tjafsa med några fransmän för att de hade tagit sina glas utanför dörren. tur att det inte var vi.