11 juni 2017

Teacher Misery: Helicopter Parents, Special Snowflakes & Other Bullshit

Det finns statistik som visar att nästan hälften av nya lärare i Amerika har slutat inom de första fem åren i yrket. På den här sidan av dammen verkar siffran vara något lägre, men jag tycker mig läsa artiklar inte alltför sällan om lärare som ger upp och funderar på andra karriärsalternativ. Så boken är hyfsat aktuell och relevant här med, även om saker och ting kanske inte är lika extrema här. 
Enligt high school-läraren som kallar sig Jane Morris och har skrivit Teacher Misery beror det inte så mycket på den låga lönen i förhållande till den tunga arbetsbördan. Nya lärare har varit lärarstudenter och varit med i klassrum med uppemot fyrtio elever och vet att en lärare på high school kan få undervisa sex lektioner om dagen och rätta hundra uppsatser i veckan. Till en lön som det liksom inte sker någon utveckling med. 
Nä, det är inte det som gör att hälften slutar. Det som kan komma som en överraskning under den första tiden i yrket är allt trams lärare behöver stå ut med från folk runtomkring. 
Och i Teacher Misery har Jane Morris samlat en massa absurda historier som hon eller kollegor har varit med om tillsammans med artefakter från elever och riktiga mäjl från elever, föräldrar och folk som bestämmer i skolan. Vissa historier är helt otroliga, som de där föräldrarna som säger att det är lärarens fel att deras unge har hotat med att bränna upp skolan eftersom läraren har gett denne dåligt självförtroende, eller eleven som säljer droger öppet i klassrummet utan någon påföljd. 
I slutet av boken berättar författaren om varför hon ändå fortsätter med det här giget som ger så mycket elände: hon är lite smått galen, som alla andra lärare. De normala slutar ju inom fem år. Men det viktigaste av allt är att hon har lärt sig att skratta åt eländet, ty det måste man om man ska överleva. 
Och skratta kan man exempelvis göra genom att läsa den här boken, eftersom den innehåller många anekdoter att fnissa eller skratta högt åt. De fingerade namnen på elever och föräldrar, bara en sån sak. Det är en bra bok när man vill ha lite distans till yrket. Jag tyckte att den var väldigt rolig och tröstande och jag rekommenderar den till alla, speciellt de som inte nödvändigtvis jobbar inom skolans värld. Boken får fem pekpinnar av fem

Inga kommentarer: