05 april 2016

Svinalängorna

Jag fick boken Svinalängorna i födelsedagspresent av tant Johanna, och när jag väl började läsa boken var det svårt att sluta. Språket är ganska enkelt, kanske var därför. Det känns som att författaren försöker att skapa sin egna stil lite för mycket ibland.
Men hujeeeda mig, vad sorgligt. Jag är nog lite som den där praktikanten på socialkontoret som började gråta när hon öppnade familjens kylskåp och upptäckte att det var tomt. Och sen bytte hon karriär; möten mellan människor var inget för henne.
Två flarror renat i en tygpåse som gör att de klirrar mindre, av fem.

Inga kommentarer: