15 oktober 2015

Tisdagarna med Morrie

Mitchs gamla collegeprofessor Morrie Schwartz håller på att dö i den hemska sjukdom som folk på senare tid har uppmärksammat (vare sig de är medvetna om det eller inte) genom att slänga en hink med vatten över sig, filma det och lägga upp på diverse "sociala medier". För att du ska försöka få en känsla för vad ALS gör med din kropp skulle det ju vara isvatten, men jag vet inte hur många som insåg det...
Men, okej. Till saken. Till bokens handling. Mitch får vetskap om Morries sjukdom genom ett nyhetsprogram på tv, för han befinner sig i en annan stad numera och jobbar för mycket. Han har inte sett Morrie på sexton år, men han tänker tillbaka till den fina relation de hade under collegeåren. Föredömlig lärare med intressanta undervisningsmetoder.
Så... Mitch bestämmer sig för att besöka sin gamle professor och prata med honom om... djupa saker. De börjar träffas stadigt på tisdagar; Mitch ser sjukdomen sakta bryta ner Morries kropp medan de pratar om meningen med livet och sådant som man vill fråga någon som är halvvägs över regnbågsbron. Och resultatet av deras samtal är den här boken.
Jag kanske borde ha läst den här boken på dess originalspråk, för jag har en känsla av att översättningen har gjort den mer... cheesy än vad den egentligen var. Den är väl fin på vissa sätt i att den påminner oss om livets förgänglighet och att vi ska vara snälla mot varandra. Typ. Men den har också många likheter med en tv-film från 90-talet. Så många klyschor, så många moralkakor på samma gång... Den får två yuppienallar av fem.

PS. Förlåt för alla brott mot diverse grammatiska regler. Jag lever inte som jag lär.

Inga kommentarer: