06 maj 2015

Vårruset '15

Vi gjorde det. Vi sprang fem kilometer uppe på berget tillsammans med typ femtusen andra tanter, och det gjorde oss till de vi är idag. Fem kilometer är inte speciellt långt, men efteråt kändes det som en rejäl bedrift och jag tyckte att jag hade förtjänat den där Lindorkulan som låg i påsen jag fick när jag gick i mål. Alltså, springa är inte riktigt min grej. Men jag ställer upp för laget. Oftast. 
Så med nummerlappar på och stor iver att komma igång, bland annat på grund av trängseln gav oss en släng av klaustrofobi, ställde vi oss i startfållan. Viss likhet mellan denna "folkfest" och när man släpper ut korna på grönbete, som någon påpekade. "Här i springa-gruppen ska det gå snabbt! Inte jogga, här inte", sa Blossom. Jag hade haft lite dåligt samvete samt prestationsångest av att stå där om jag inte hade varit med förr och vetat att springa inte betyder springa för alla... Ty, redan innan den första kilometerskylten fick jag springa förbi tanter som hade börjat gå, lunka och krypa. Detta gör mig väldigt nyfiken på att se hur det ser ut i de sista startgrupperna.
Oh well, ett startskott och iväg med oss. Tre av oss höll ihop hela tiden. Vi borde nog utgöra en kedja till hösten. Något för coachen att tänka på.
På vägen bjöds vi på vacker musik, vatten (latte med hasselnöt var tyvärr inte möjligt här heller) och fint väder. Sen när vi kom i mål fem kilometer och ungefär en halvtimme senare plockade vi upp en picknickkorg från en av sponsorerna. Viss besvikelse när jag insåg att tortillorna var till kycklingwraps med keso och inte ingrediens till burritos. När vi upptäckte att det bara fanns bubbelvatten till kexen och osten insåg jag att vi behövde Jesus mer än andra. Nä, alltså, äta nyttigt är nog inte riktigt min grej.
Sällskapet var trevligt, men vädret uppmuntrade inte till någon längre picknickstund. Så hem igen och idag när jag vaknade undrade jag om jag ens hade sovit.

Inga kommentarer: