21 mars 2015

Still Alice

Igår såg jag filmen som gav Julianne Moore en guldstatyett i form av en riddare för bästa kvinnliga huvudroll, nämligen Still Alice.
Det handlar om well, Alice, som är lingvistikprofessor vid Columbia och i femtioårsåldern. Hon är gift med silverräven Alec Baldwin, även han professor, och tillsammans har de tre hyfsat lyckade barn. Ja, förutom att Kristen Stewart inte vill gå på college utan hellre spela teater, då.
Hon verkar ha ett ganska perfekt liv, joggar tillsammans med maken, publicerar textböcker och ger föreläsningar om hur barn mellan 18 och 24 månader lär sig oregelbundna verb i imperfekt. Sånt som jag tycker är intressant, kan man säga.
Men så händer det gradvis att Alice börjar märka en del förändringar i sin annars så skarpa hjärna. Hon tappar ord, glömmer bort att hon redan har hälsat på någon, springer vilse på en joggingtur...  Detta får henne att besöka en neurolog, som gör lite minnestester på henne och sedan berättar den hemska nyheten för henne att hon har Alzheimers.
... Och sen får vi följa Alices sorgliga väg in i dimman och hur familjen gör sitt bästa för att stötta henne och varandra i detta. Man vet ju ungefär vad som kommer hända, och usch så sorgligt allting är, men sevärt. Fyra fjärilar av fem.

Inga kommentarer: