07 februari 2014

philomena

philomena lee är en irländsk dam i sjuttioårsåldern som hamnade i olycka under sin ungdom på femtiotalet. ogift som hon var, fanns det såklart ingen annan utväg än att skicka henne till ett kloster. där födde hon en son som döptes till anthony. och för att betala tillbaka nunnorna som så snällt hade tagit henne in fick hon jobba i ett tvätteri i fyra år tillsammans med andra kvinnor som också hade fallit i olycka. sonen anthony adopterades bort och philomena funderade länge på vad som hade hänt med honom, men berättade inte för sin familj om synderna förrän långt senare. och när hennes dotter fick reda på detta tog hon kontakt med den brittiske reportern martin sixsmith för att få hjälp med att hitta philomenas bortadopterade son.
tillsammans med philomena åker martin så till irland och klostret sean ross i roscrea för att träffa de elaka nunnorna. nunnorna kan inte hjälpa till så mycket, utan kan bara informera om att alla dokument från tiden när det var ett "mother-baby home"förstördes i en brand. på en lokal pub får martin reda på att branden var en brasa och att barnen i många fall såldes till amerikanska par för tusen pund eller så. så martin och philomena hoppar på ett plan till washington för att fortsätta jakten på hennes son på andra sidan dammen där de får reda på något lite förvånande och intressant.

äntligen! jag har hittat min favorit bland de oscarsnominerade filmerna! trots att det är en sorglig historia, med allt som hände så många unga tanter i klosterna på irland under en lång tid så är filmen ändå rolig och hjärtvärmande. det mesta tack vare philomena (judi dench), som är alldeles underbar. hon utgör den perfekta respartnern när hon blir förtjust över gratis dryck på planet (på ryanair måste man ju betala för allt) och gladeligen berättar för den allvarlige journalisten om handlingen i de romaner som hon tycker om att läsa. sen överväger hon att titta på big mommas house på hotell-tv:n istället för att gå och besöka mr lincoln vid hans memorial. så ja, fast filmen tar upp något tragiskt så bjuder den på en del skratt.
jag ger den här verklighetsbaserade filmen fem bittra nunnor med kyskhetslöften av fem.

Inga kommentarer: