26 juni 2017

Las ventajas de ser invisible a.k.a The Perks of Being a Wallflower

Nä alltså... Jag förstår inte vad hela grejen med boken är, och det är nog inte bara på grund av att jag läste den på tredjespråket. 

The Perks of Being a Wallflower som har fått titeln Wallflower på "svenska" handlar om Charlie som går första året på high school och boken är uppbyggd av brev som Charlie skriver till någon och berättar om sitt liv. Han skriver om vilka böcker han läser, vilka låtar han lägger på sina mixtapes, kompisarna han umgås med, familjen.... Så... en överskattad coming-of-age-story som får två panelhönor av fem.  

24 juni 2017

Little Bee

Hm okej, så den här boken var aningen tyngre än den förra jag läste. Little Bee, skriven av den brittiske journalisten Chris Cleave handlar om två kvinnor vars öden råkar bindas samman efter ett olyckligt möte. Little Bee, en nigeriansk flyktingflicka och Sarah O'Rourke, redaktör för en modetidning i London turas om att berättta historien i vartannat kapitel. 
I början av boken blir Little Bee släppt från ett flyktingförvar som hon har spenderat de senaste två åren på och lärt sig Queen's English genom att läsa seriösa tidningar som The Times och The Guardian. Ty "to survive you must look good or talk good". Little Bee känner ingen i Storbritannien, men bland sina tillhörigheter i en genomskinlig plastpåse har hon ett brittiskt körkort som det står Andrew O'Rourke på och hans adress. Den adressen i Kingston-upon-Thames beger Little Bee sig till när hon lämnar flyktingförvaret, fast det är bara det att när hon ringer på dörren och Sarah O'Rourke öppnar är det dagen för Andrew O'Rourkes begravning. 
Så... gradvis i boken får vi reda på hur och varför Little Bee har träffat paret O'Rourke på en strand i Nigeria tidigare, hur det kommer sig att Andrews körkort har hamnat hos Little Bee och varför hon har begett sig till dem i Storbritannien. 
Little Bee är en mörk historia med några få ljusglimtar som får tre ordspråk på igbo av fem. 

Vägen till Sugar Maple Inn




Tant Jenny goes digital: jag har laddat ner en så kallad e-bok! 

Vägen till Sugar Maple Inn är en lite mysig må-bra-historia om en ung tant som på grund av en incident med en liten eldsvåda vid flamberande av efterrätt känner att hon behöver lämna sitt jobb som konditor på en restaurang i Boston och åker ut till sin kompis på landet i Vermont. Där börjar hon jobba på ett värdshus och sitt nya liv. Sedan följer hemtrevliga beskrivningar av diverse olika maträtter (det var nog därför jag bakade den där persikopajen häromdagen...), lokala traditioner och folkmusik, en kärlekshistoria samt skaffandet av nya vänner i lokalbefolkningen, som ju såklart till en början är skeptiska. 
Sammanfattningsvis är Vägen till Sugar Maple Inn en härlig och inspirerande bok som inte kräver så mycket tankeverksamhet. Fyra av fem krispiga pajdegar av fem på grund av viss förutsägbarhet. 

22 juni 2017

Hyfsat nyttig peach crumble


Idag rang ingen väckarklocka ❌⏰, så jag fick in nästan lika många timmars sömn 💤 som katten Sidney 🐱. Oh well, jag antar att jag behövde det. Mitt sophomore year var ganska långt och jobbigt 👩🏫😓📚. 
Sen gick jag in till stan med Majsis för diväärse ärenden . Utflykten bar frukt, närmare bestämt ett kilo persikor från torget 🍑. Jag kunde inte komma på något bättre att göra med dem än gammal hederlig peach cobbler. Efter att ha sett den dystra väderleksrapporten 🌦🌧☁️😐 för de kommande dagarna tänkte jag att min Beach 2017 var i januari i Las Grutas och att jag redan kan lägga på lite extra isolering inför vintern 🍫✔️⛄️. Men sen sprack molntäcket upp ⛅️och för ett tag trodde jag att det kanske blir lite sommar här ändå... ☀️👙😰
Så jag googlade på lite "nyttiga" recept och fann istället en peach crumble. Här kommer det, fritt översatt och till rådande villkor anpassad  av mig, som ju har en magisterexamen i översättning 📑🎓. 

Det här behöver du: 
4 stora persikor - i tärningar
2 msk majsstärkelse
1 1/2 tsk vaniljsocker
1 tsk malen kanel
1 3/4 dl havregryn
3/4 dl grahamsmjöl
2 msk honung
2 msk smält smör 

Såhär gör du: 
 Sätt ugnen på 190 grader och smörj en lämplig form. Blanda persikorna med majsstärkelsen, vaniljsockret och hälften av kanelen. 
Blanda ihop havregryn, grahamsmjöl och resten av kanelen i en skål. Tillsätt sedan honungen och smöret. Blanda väl. 
Lägg i persikoblandningen i formen och strö sedan över degen. 
In i ugnen i 30-40 minuter eller tills persikoblandningen bubblar och degen är knaprig. Ta ut. Låt svalna. Servera förslagsvis med vaniljglass eller grädde. 

21 juni 2017

Vay-cation

Ahh... ähäntligen. Mer tid för att läsa böcker. Después de tí  a.k.a Arvet efter dig får tre takterasser av fem, förresten. 

20 juni 2017

Så äh...

Vågar jag öppna det där paketet?

17 juni 2017

Eagles vs Saviours

Sådär lagom till sista matchen för säsongen kom solen till Sannarp. Och örnarna var till och med nära att vinna; jämnaste matchen jag har sett hittills. Fast jag förstår fortfarande inte riktigt vad spelet går ut på.... Jag klappar i händerna när resten av folket på läktaren som verkar prata halländska gör det. Sällskapet var också trevligt, förresten. Den där rabarberkakan som Sara hade gjort var eftermiddagens höjdpunkt. Den slog inte ens touchdownen som Eagles gjorde.






tack så mycket, tack, tack, bra spelat, yes, japp

De vann inte, men P ser helt nöjd ut ändå
Misslyckad sälfie/groupie äh coupley?

11 juni 2017

Middag

Igår gick jag på däjt, för det kan även en tant i min ålder och ställning göra ibland. Sällskapet och jag var på Tillsammans och testade deras nya meny. Min asiatiska tacobowl får mer än godkänt och deras egna öl med smak av rabarber likaså. 

Teacher Misery: Helicopter Parents, Special Snowflakes & Other Bullshit

Det finns statistik som visar att nästan hälften av nya lärare i Amerika har slutat inom de första fem åren i yrket. På den här sidan av dammen verkar siffran vara något lägre, men jag tycker mig läsa artiklar inte alltför sällan om lärare som ger upp och funderar på andra karriärsalternativ. Så boken är hyfsat aktuell och relevant här med, även om saker och ting kanske inte är lika extrema här. 
Enligt high school-läraren som kallar sig Jane Morris och har skrivit Teacher Misery beror det inte så mycket på den låga lönen i förhållande till den tunga arbetsbördan. Nya lärare har varit lärarstudenter och varit med i klassrum med uppemot fyrtio elever och vet att en lärare på high school kan få undervisa sex lektioner om dagen och rätta hundra uppsatser i veckan. Till en lön som det liksom inte sker någon utveckling med. 
Nä, det är inte det som gör att hälften slutar. Det som kan komma som en överraskning under den första tiden i yrket är allt trams lärare behöver stå ut med från folk runtomkring. 
Och i Teacher Misery har Jane Morris samlat en massa absurda historier som hon eller kollegor har varit med om tillsammans med artefakter från elever och riktiga mäjl från elever, föräldrar och folk som bestämmer i skolan. Vissa historier är helt otroliga, som de där föräldrarna som säger att det är lärarens fel att deras unge har hotat med att bränna upp skolan eftersom läraren har gett denne dåligt självförtroende, eller eleven som säljer droger öppet i klassrummet utan någon påföljd. 
I slutet av boken berättar författaren om varför hon ändå fortsätter med det här giget som ger så mycket elände: hon är lite smått galen, som alla andra lärare. De normala slutar ju inom fem år. Men det viktigaste av allt är att hon har lärt sig att skratta åt eländet, ty det måste man om man ska överleva. 
Och skratta kan man exempelvis göra genom att läsa den här boken, eftersom den innehåller många anekdoter att fnissa eller skratta högt åt. De fingerade namnen på elever och föräldrar, bara en sån sak. Det är en bra bok när man vill ha lite distans till yrket. Jag tyckte att den var väldigt rolig och tröstande och jag rekommenderar den till alla, speciellt de som inte nödvändigtvis jobbar inom skolans värld. Boken får fem pekpinnar av fem

10 juni 2017

Schema, hur snabbt tiden går och genitiv-s

Ah just det. Till skillnad från Zlatan fick jag fortsatt förtroende inför hösten från min arbetsgivare och igår kom schemat som ett utskick i mitt fack. Det såg ganska luftigt ut, och jag tror att det finns hopp om nästa läsår. Speciellt nu såhär i juni när det snart är dags för sommarlov. Det är som fredagskänsla när man känner att det mesta är möjligt (till skillnad från tisdag eftermiddag), fast lite förstärkt. 
Herrejistanes, vad snabbt vårterminen gick, förresten. Och mitt sophomore year överhuvudtaget... 

Och för övrigt heter det enligt Svenska skrivregler "Halmstads kommun" eftersom man lägger till ett -s på ortnamn i genitiv. Det händer att namn med ortnamn som slutar på vokal inte får något genitiv-s, som i Malmö stad, men även om man inte alltid uttalar d i Halmstad ska ortnamnet ha ett genitiv-s. 

Examen för Johanna

Idag var det äntligen dags för Johanna att ta examen så jag struntade i eftermiddagens förpliktelser och åkte ner till Lund istället. Det var en fin ceremoni med modiga, roliga, intressanta och kreativa tal Efteråt åt vi glass och sedan seriösa hamburgare. Ingenting är säkert så det är bäst att börja med efterrätten. 
Allhelgonakyrkan i Lund. 
Graduates som tittar ner från balkongen
Pampigt ställe
Mission försöka ta bild på Johannas intåg: failed
Program 
Där är hon ju! Vi fick vänta länge på bokstaven S... 
Och där är hon igen! 
Score!
Skobyte
Glass och Pierino
Matchande handväska och skor. Och ett diplom rikare. 
Majsis och Johanna 
Johanna och Majsis

06 juni 2017

Nationaldagen på internationell matmarknad

Idag firade vi vårt rikes nationaldag med att äta internationell mat på ett överskattat, överbesökt samt överpriserat jippo inne i stan. Bland allt det fanns att välja på bestämde vi oss för att testa ivoriansk mat, som i och för sig var helt okej. Fyra elefanter av fem. Höjdpunkten med det var att dude som sålde maten till oss pratade spanska med P. Men veinte coronas för en burk läsk är väl att ta i? 
Sällskapet åt klassisk festivalmat från Ungern och hade hittat ett möjsigt bord vid Europa och tjuren med dykande fiskmåsar i bakgrunden. Åh. 
Och sen åt vi efterrätt på en känd amerikansk restaurang, för som Tiffany Persson säger: "där vet man i alla fall vad man får". 

03 juni 2017

Handegg

Idag spenderade vi eftermiddagen på en läktare på Sannarp. Vi förstår oss inte riktigt på sporten, men det var möjsigt att dricka kaffe och titta på män i tights i alla fall. Jag gillar speciellt nummer 83. 

Kattpaparazzi

Idag var jag och hälsade på Freddie som är hos sin mattes matte. Jag tog massa bilder och han var förhållandevis tålmodig.