02 december 2018

That heavenly red light

 Jag ser framför mig memen med tanten från Titanic som säger "It's been 84 years...", ty det känns som att det var ungefär så lång tid sedan jag senast fick se the flashing red light ... that heavenly light. Min ursäkt är att jag för några säsonger sedan blev omskolad till defensewoman, vilket har ökat svårighetsgraden på målgörandet en aning. Jag har ju varit tacksam om jag har lyckats ta mig över mittlinjen och mitt slagskott är inte vad det borde vara... så äh, jag har inte samlat på mig så många baljor. 
Men... idag när vi spelade mot Götlabörg igen tar coachen time-out med några minuter kvar av matchen och yttrar de magiska orden "Jenny går upp som högerytter" och jag tänker "Naaae jättekul, en sån chans får man bara en gång i livet!"
Jag skrinnar så fort mina Reeboks bara bär mig till det andra lagets zon så fort jag får möjligheten. Och jag och känner mig lite vilse först, för jag har ju inte spenderat så mycket tid i den änden av isen på senare år. Men sen när jag plockar upp en lös puck bakom motståndarnas mål bestämmer jag mig för att göra det som jag spenderade halva träningen med att träna på och misslyckades med gång på gång. Wrap around. Och jag ser pucken glida över mållinjen. Fatta vilken känsla. 

01 december 2018

Ljuset vi inte ser

Ljuset vi inte ser utspelar sig runt tiden för andra världskriget och är en berättelse om hur två människors vägar korsas. Vartannat kapitel i boken handlar om den franska flickan Marie-Laure, uppvuxen i Paris med en far som är låssmed på Naturhistoriska museet och som bygger små modeller av kvarteret de bor i, så att Marie-Laure ändå ska kunna hitta vägen, ty hon har blivit blind under barndomen. När Tyskland ockuperar Frankrike flyr Marie-Laure och pappan till kuststaden Saint-Malo och gammelfarbrodern Etienne som inte har lämnat huset sedan första världskriget. 

... och vartannat kapitel handlar om den tyska pojken Werner som har vuxit upp fattig, hungrig och eländig på ett barnhem i en gruvstad i Tyskland. Han har ett stort intresse för hur saker och ting fungerar och hög intelligens. På grund av hans begåvning blir Werner skickad till en NaPolA-skola och så småningom ut till kriget, vilket ju var ganska oundvikligt på den tiden. 

Och någonstans, av någon anledning, kommer dessa två personers vägar att mötas.

Det är en lättläst bok, de 600 sidorna den är uppgjord av flöt förbi relativt snabbt. De flesta av bokens kapitel är korta och har förklarande titlar vilket ökar intresset av att läsa vidare och språket är helt fantastiskt. Fem begagnade och för stora arméhjälmar av fem.

27 november 2018

Froyo

Min taktik är att lägga frukt ovanför allt onyttigt så att det ser bra ut på bild. 

24 november 2018

Saturday

Lunch på stan

Och mis amores. 

18 november 2018

Tea time

Idag var jag över hos tant Johanna och testade hennes nya teglas. Så möjs. Jag satt även och läste in mig på kunskapskraven för kidsen som har börjat med ett nytt språk och som ska få betyg första terminen de försöker sig på det. Vet inte riktigt vad jag tycker om det. Men det blir nog bra.

14 november 2018

Klassikerna

Jag läste Slakthus fem. Så kan det gå.

10 november 2018

Hawkey


Jo men det är fortfarande roligt att åka på allmänheten då och då. Och  precis som Heather i Crazy Ex Girlfriend gillar jag hur det låter när skridskorna skär i isen och när klubban träffar pucken. Det är säkert därför jag fortsätter med det. 

03 november 2018

Fredagskväll i Götlabörg

Ännu en fredagskväll i Götlabörg. Den här gången i arenan ute i Angered, ty det var dags för det nyskapade Halmstad-Värnamo att spela mot Götlabörgs HC sådär på kvällskvisten. Det var en relativt intressant match som slutade 2-1, till min stora överraskning. Jag var lite förvånad över att det inte blev tvåsiffrigt och efter första perioden tänkte jag "Nåja.. de skulle bara avvakta lite och se vad vi hade att komma med, så gör de en insats värd namnet i resterande delen av matchen." Men äääh... de hade visst redan gett allt de hade.
Stackars domaren var ensam att döma, för hans linjemän hade lämnat honom där till förmån för sitt fredagsmöjs eller någon annan spännande ursäkt. Och jag har ju lärt mig att alla uppe i Sveriges andra största stad heter ett visst namn, så när han tog ett felskär och ramlade bara slank det ur mig "Neej, Glenn! Gick det bra?!" Var inte meningen.


31 oktober 2018

I'm learning, I'm learning

Idag hängde jag på högkvarteret med nuvarande samt gamla kollegor. Det blev en möjsig dag som resulterade i bland annat nya idéer till lektioner. Alltid uppskattat. Och fikan var... så god. 

30 oktober 2018

Food.

Klart mer än godkänt. 

Celeste

Skräcken i den kattens ögon är inte att leka med...